24 ÄVENTYREN

Som både Ellen och Sanne skrev tidigare spenderades eftermiddagen med att samla in pengar till ett gott ändamål. Där jag och en väldigt sjysst konfirmand gick omkring vid stationen och försökte le så gott vi kunde så tänkte jag på en sak, hur otrevliga folk är. Det skadar ju inte att le, snarare tvärtom. Vardagen blir inte mindre grå av sig själv, vi får hjälpa till lite också. En annan sak jag också tänkte på var hur instängda folk är i sin egen värld. Nästan alla går omkring med hörlurar i öronen eller en mobil i handen som de konstant smsar med. När folk får syn på någon med insamlingsbössa, vänds blicken ner mot marken och man går omvägar för att inte behöva se människor i ögonen. Sedan finns det också de som nästan springer förbi, och i farten mumlar något om att "jag har inte tid" eller "stressad..!". Stressad för vad egentligen? När man väl tänker efter, visar det sig att det oftast inte är något att vara stressad över. Fast sedan finns det undantagen; de där som istället ler tillbaka och glatt säger "ja, jag hjälper gärna till". Kan det inte finnas fler sådana? Jag tror att Gud vill det.

Jag hoppas på sol och värme, tills dess får vi nöja oss med att det snart är lov och påsk!

Ha det fint och lyssna på Håkan Hellström.
-Rebecca P